Upplevelse och spelstil
Spelvärlden kommer att spegla ett samhälle som till stora delar är likt vårt eget men som i flera avseenden förändrats en hel del på grund av ett mer elitistiskt och råare samhällsklimat.
Allt som idag finns runt omkring oss på riktigt finns också i lajvvärlden. Istället för att ta bort har vi valt att lägga till. Detta fungerar också som en indikator till dig som spelare för att kunna sålla i en annars övermäktig informationsmängd. Stöter du i spel på ett namn på en organisation som inte finns “på riktigt” kan du lita på att den ingår i fiktionen och därmed går att interagera med.
Till exempel: att kontakta en journalist eller någon annan på redaktionen för tidningen Ny Gryning är helt görbart och kanske till och med önskvärt, medan vi undanber er att blanda in Dagens Nyheter, Aftonbladet, Göteborgsposten eller andra riktiga tidningar i ert lajvande.
Och Gud sade: ”Låt oss göra människorna till vår avbild, till att vara oss lika; och må de råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som rör sig på jorden.” Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem. Och Gud välsignade dem; Gud sade till dem: ”Varen fruktsamma och föröken eder, och uppfyllen jorden och lägg den under eder: och råden över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över alla djur som röra sig på jorden.” - GT 1 Mos 1:26 - 1:28 -
Säsong 1
Denna del av kampanjen består av 3 avsnitt. Här nedan kommer en kort redogörelse för vad som kommer att ske och vad som är centralt för de olika avsnitten och lite kring hur de är tänkta att spelas.
Avsnitt 1: etablering
Fem år har gått sedan vi såg skymten av våra rollspersoner ute på Stockholms gator. I fem år har de suttit frihetsberövade på en anstalt i utkanten av Stockholm. Till synes bortglömda av omvärlden, sin familj och sina nära och kära. Till synes bortglömda även av sig själva. Djupt drogade befinner de sig i en vardag där dagarna helt flyter ihop, veckor blir månader, månader blir år, minnen blandas med drömmar, verkligheten blandas med hallucinationer och den du en gång var tycks för evigt borta i glömskans dimma.
I avsnitt 1 kommer rollerna att göra en omvälvande resa tillbaka till dem de en gång var, kämpa för att återta kontrollen över sina sinnen och minnen och göra ett desperat försök att återta sin frihet. Spelet kommer till stora delar vara styrt, nästan likt ett blackbox-scenario, och innehåller flera metatekniker för att gestalta de år som passerat och vad rollerna gjort under dem.
Avsnitt 2: utmaningar
och möjligheter
Väl ute i det fria igen tvingas rollerna att ställas inför viss obestridlig fakta. De behöver förstå vidderna av den samhällsförändring som skett sedan de frihetsberövades och det faktum att de förvisso lyckats rymma men ändå inte kommer att kunna röra sig som fria människor på stadens gator om inget förändras. Sist men inte minst kan de djupdyka i frågan VARFÖR. Varför blev just DE frihetsberövade i alla dessa år, vad ville anstalten egentligen med dem och vad kan de egentligen göra nu för att försöka återta någon form av liv? Rollerna kommer att få möta både gamla och nya bekantskaper i jakten på svar och en temporär fristad där de för en stund kan få andas ut från dem eller det som jagar dem.
Avsnitt 2 kommer att vara något mindre styrt än avsnitt 1. Här vill vi ge spelarna en möjlighet att utforska spelvärlden och möjligheterna den innehåller men även få tid att djupdyka i de interna relationerna, hur de förändras utanför anstaltens “trygga” väggar och när rollens minne nu helt kommit tillbaka. Vi vill att ni spelare ska få en möjlighet att styra och driva spelet åt det håll ni önskar och de val ni gör och inte gör kommer att påverka vilka möjligheter ni har framåt. Spel ute på stan bland vanliga människor kommer att förekomma och det kan vara klokt att vara beredd på både en och annan överraskning.
Avsnitt 3: upplösning
De möjligheter som finns kvar för rollerna står klart och tydligt framför dem, så även priset som krävs för att kunna slutföra den resa de mer eller mindre frivilligt har påbörjat. Ett pris som kommer kosta dem dyrt och oåterkalleligt förändra dem i grunden för all framtid. Valet är dock var och ens att fatta och huruvida man väljer att gå ensam, tillsammans eller åt ett helt annat håll är upp till och var och en. Välja måste man och att inte välja är också ett val. Bara ett än mer kostsamt sådant.
I avsnitt 3 ställs rollerna inför sitt slutgiltiga val på vägen mot upplysning, galenskap eller död, vad som krävs och vad det kommer att innebära för individen och gruppen. Inledningsvis kommer spelet att vara mer fritt så som i avsnitt 2 för att bli allt mer styrt och mer metatekniskt när rollernas resa mot oåterkallelig förändring väl påbörjas. Detta kommer att leda till rollens slut så som vi känt dem under de här avsnitten men med en öppning till en möjlig fortsättning i en potentiell säsong 2 av kampanjen beroende på vilket val man väljer.
Lördag 1:a mars, 2025
Ledare
Den senaste tiden...
Sex och ett halv år. Det kan vara både en lång tid, en kort tid eller båda samtidigt - beroende på vad man pratar om. För mig är det båda samtidigt. För det är inte mer än sex och ett halvt år sedan Horisont med Annica Gren i spetsen gjorde en historisk jordskredsseger i riksdagsvalet 2018, och bildade regering med egen majoritet. På ett sätt känns det som en väldigt kort tid - det är inte svårt att minnas det som kom före - kaos, oordning och ett samhälle i förfall. På ett sätt känns det som en väldigt lång tid - när jag tittar på de förbättringar och den positiva samhällsutveckling som skett under Horisonts ledning på bara sex och ett halvt år blir jag lika förvånad varje gång. Hur har det kunnat gå så snabbt att vända ett land i kris till en klart lysande ledstjärna i Norden?
Det beror nog på vem du frågar. Frågar du medborgaren på gatan är jag ganska säker på att svaret kommer handla om handlingskraft, vilja att faktiskt förändra, att Horisont inte bara pratar utan genomför eller att Annica Gren - till skillnad från mer eller mindre varenda statsminister vi har haft - faktiskt står vid sitt ord? Efter terrorattentatet mot Tele2 Arena i mars 2020 agerade man direkt och utan att fega ur inför att göra det som krävdes - införandet av visitationszoner och resebegränsningar med faktiska id-kontroller gjorde att man snabbt fick läget under kontroll, och jag (och många med mig) är glada att riksdagen beslutade sig för att låta zonsystemet bli kvar - besväret att köa i kontrollen är trots allt mycket litet jämfört med den ökade tryggheten och säkerheten.
Frågar du ungdomar på gatan är jag säker på att svaret kommer handla om det nya skolsystemet, gemenskapen i Öppen Gata och känslan av framtidshopp som för några år sedan var helt främmande. Öppen Gata är en verklig folkrörelse av det slag som vi saknat länge i det här landet - en plats där ungdomar kan engagera sig i något som är meningsfullt för landet, som bygger gemenskap och där ord som renlevnad, ordning och stolthet inte är fula ord, utan ideal att sträva mot. Att Horisont - precis som man lovade i valrörelsen - tagit tag i flummet i skolan på riktigt kan ingen tveka på. Att våra skattepengar gått till att finansiera näverlursslöjd, digeridoospelande och textiltryck med potatis är inget annan än en skymf mot svenska folket - och där har förändringen inte väntat på sig. Skolresultaten i de internationella undersökningarna talar sitt tydliga språk, och vi sviker inte längre generationer av skolbarn med mängdlära, värdegrundstrams och lågaffektivt bemötande. Vem kommer inte ihåg Riksrevisionens kommentar efter riksdagsbeslutet - “det behöver bli mindre flum - mindre batik och färga garn, mer pekpinne och kateder!”
Frågar du den patrullerande Pelle Polis på gatan handlar svaret säkert om Horisonts löfte att rulla tillbaka psykiatrireformen, om att skötsamma medborgare inte ska behöva vara rädda på gatan i sitt kvarter och om att man verkligen tagit i med hårdhandskarna mot gängen. Vi var många som drog en lättnadens suck när Annica Gren lovade, och därefter levererade på det löftet, att man skulle rulla tillbaka 1995 års missriktade reform - att gravt psykiskt sjuka ska “integreras i samhället” får ses som ett utslag av dåtidens fullkomliga naivitet. Den kraftiga utbyggnaden av sluten psykiatrisk vård, och införandet av de mer permanenta institutionerna för hopplösa fall har verkligen fallit väl ut och gjort våra gator både lugnare, tryggare och definitivt mindre knasiga. Samma sak med Avvikelsekommisionen och SÄPOs sektion mot samhällsinfiltration - allvarliga hot mot samhället måste mötas med dådkraft, kompetens och fokus - och där har Horisont på sex år levererat mer än decennier av tidigare regeringar.
Frågar du mig är svaret enkelt - min vardag är lugn, harmonisk och obekymrad tack vare Horisont. Så var det inte förr. När jag och min fru tittar på Nyhetsmorgon på TV över vårt morgonkaffe handlar det om framsteg, kultur och folkbildning - inte om sprängningar, pensionärer som blir svikna av bristande samhällsservice eller barn som hamnar mellan stolarna i skolan. Min fru arbetar på ett av våra departement, och när vi tar ett glas vin i soffan efter att barnen somnat berättar hon numer om fungerande myndighetssamarbeten, en känsla av gemenskap och tron på att de är med och bygger en bättre framtid. Jag har inte svårt att komma ihåg hur det lät förr - uppgivenhet, känslan av att kollegorna fuskade sig fram genom vardagen, bristen på ledarskap. Oavsett vad så har min fru det betydligt roligare på jobbet nu, och det vet jag att hon inte är ensam om. Igår när jag rastade hunden innan sängdags kom en ung tjej från Öppen Gata fram och kollade att allt var okej och lugnt i grannskapet - jag kunde inte mer än att nicka, le och tacka henne för att hon bryr sig. Man kan hävda att det här är små saker - oviktiga och obetydliga ur ett samhällsperspektiv - men vårt gemensamma samhälle byggs upp av detaljer, att folk bryr sig och att vi har ett gemensamt mål. Och det har Horisont levererat.
Horisont och Annica Gren har gjort Sverige till ett land där jag och min familj är trygga, säkra och stolta över att leva och bo, där vi värnar om varandra och vårt sätt att leva, och där vi möter de som vill rasera allt som vi byggt med den kraft som krävs för att mota dem i grind. Att alla dessa förbättringar har också satt Sverige på kartan på ett helt nytt sätt får vi kvitto efter kvitto på - ordförandeskapet i Europeiska Unionens råd, skapandet av den nya Nordiska Alliansen som en försvarsallians mellan brödrafolk och Vatikanens särskilda inbjudan till Sverige att närvara vid en påvlig begravning är alla tydliga tecken på att omvärlden nu ser oss som en inspirerande förebild, som i fornstora dagar. Det är på tiden.