Cykelbudet

Påhittig

Lättsinnig

Våghalsig

Du började, minst sagt, livet i uppförsbacke. Din mamma dog redan vid din födsel och din pappa klarade inte ens av att ha dig kvar det första året. “För tyngd av sorg” hette det då, men när du blev äldre förstod du att det kanske inte riktigt var så enkelt. I vilket fall så hamnade du i fosterfamiljssystemet och såg sen aldrig röken av honom igen. Istället lärde du dig tidigt att inta ett så sorglöst synsätt på tillvaron som möjligt och att ta hand om dig själv. Likt en dåtidens luffare anser du dig vara fri som fågeln, ständigt i rörelse och på väg mot nya äventyr. I alla fall på dina bra dagar.

Vagabondlivet har sina fördelar. Du har verkligen varit runt, både i Sverige och världen, blivit så kallat “världsvan”. Nog har du också någon form av “skyddsängel”. Ofta har du råkat ut för olyckor under dina äventyr, du är ju inte precis den försiktigaste av personer, men alltid klarat dig med blotta skråmor. Fram till för ett år sen då livet minst sagt tog en oväntad vändning. Du cyklade längs Hornsgatan på ett jobb, skulle precis svänga vänster, och då dök bilen upp från ingenstans. När du vaknade igen befann du dig på en plats du aldrig varit förut, med människor du aldrig tidigare träffat. Vad som hände från olyckan och fram tills du vaknade är som bortblåst. Men enligt din räddare så var du tydligen inte så allvarligt skadad och av lite oklara anledningar tog han dig med hem till sig och sina vänner, för att du skulle kunna återhämta dig i deras kollektiv, i lugn och ro.

Där har du sedan dess blivit kvar. Mannen som bor här har från första stund ingjutit förtroende och du känner en sorts tacksamhetsskuld. Han har visat givmildhet och engagemang i någon han inte ens känner. De övriga som bor har även de välkomnat dig med öppna armar. Så det som först bara skulle bli ett par dagar för återhämtning blev först veckor, sedan månader och nyligen ett helt år. Du som aldrig tidigare stannat så länge på ett ställe har av olika anledningar än så länge blivit kvar med från början okända människor som du idag ser som dina närmaste.

Den Senaste Tiden

DEN SENASTE TIDEN har den gamla rastlösheten sakta kommit krypande igen. Inte för att du egentligen vill bort från din nya familj men du har känt ett stort behov av att göra någonting. Kanske har det att göra med att du att du fortfarande inget minns från olyckan. Du kan inte helt släppa att du tycker det är lite märkligt. Vad var det egentligen som hände? Det skulle du fortfarande vilja veta. Kanske har det bara att göra med att du stannat längre på ett och samma ställe än någonsin tidigare under ditt vuxna liv. Hur som har det gjort att din risktagande sida helt löpt amok. På jobbet pratar de om dig med beundran när du hör men med oro när du inte hör. För nog är du allt snabbast i dina leveranser men riskerna du tar längs vägen får de flesta andra att blekna.

Så egentligen var det bara en tidsfråga innan du skulle krascha igen. Den här gången hade du bara dig själv att skylla och inga räddare i nöden fanns till hands för att rycka in. Ensam på en skogsväg i skymningen hade du för hög fart i en kurva, fick sladd på hjulen och flög utför en klippkant med sån kraft att det måste tagit en bra stund för dig att kvickna till igen för när du vaknade var det redan mörkt. På något vänster, med värkande kropp och klibbig av blod, lyckades du mot förmodan ta dig den sista biten hem till fots. Väl inne i badrummet kunde du för första gången på allvar ta en titt på vad som borde vara en tämligen sargad kropp. Kläderna var sönderslitna på flera ställen och du hade både större och mindre blodfläckar både här och där. Tillslut blev du stående naken framför spegeln, hur länge vet du inte, stirrandes på din kropp som kläderna till trots vägrade visade annat än småsår, skråmor och en lätt blånad.

Styrkor

ANPASSNINGSBAR - Ditt kringflackande liv har krävt många förändringar av dig. Du har lärt dig att anpassa dig, ta seden dit du kommer, allt för att smälta in i nya sammanhang.

Svagheter

RASTLÖS - Allt kringflackande och anpassande har med tiden gjort att du mer och mer tappat bort dig själv. Du har svårt att stanna upp, känna efter eller ens fundera över vad det egentligen är du vill. Att konstant fortsätta framåt har varit ditt signum så länge att du nästan helt glömt bort hur det är att bara vara, här och nu.